Bring it on glitter!

Äppelviken 1993. Snön ligger som ett duntäcke över villaförortens hustak, marschallerna droppar sitt röda stearin på de frostiga grindstolparna, minusgraderna täpper till varenda näsborre och världen gör sig redo att lämna över till -94. Jag är 8 år och tycker att Orups Svära vid min faders grav är det finaste som gjorts.

Det nya året ska firas in hemma hos oss i det gula huset med de gröna knutarna. Mina bröder har vita ostrukna skjortor och jag har en stor sammetsrosett i håret. Vi dricker Pommac ur vinglas och har fått hyra fyra (!) filmer i videobutiken på torget. Det är en glittrande dag i livet.

Pappa hälsar gästerna välkomna i tamburen och när siste man glömmer stänga dörren tar vår Jack Russell-terrier tillfället att snitsla sig genom långa rockar och höga klackar för efterlängtad frihet i den mörka vinterkvällen. Sorlet från de vuxna blandas med Aladdins helt nya värld i tv-rummet där vi har bäddat ned oss och gör allt för att inte somna.

Det är inte första gången jag träffar Angelica, mammas och pappas väninna som flyttade till en liten stad vid kusten utanför Aten och gifte sig med en borgmästare. Men det är först nu, när jag står innanför hennes bredaxlade fotsida päls stor nog att rymma oss båda, som jag kan beundra hennes blanka hår och stora glimrande örhängen.

De vuxna räknar baklänges och himlen blixtrar i regnbågens färger. Angelica doftar kall champagne, parfym, lite rök och sånt där lyxigt läppstift som mamma också har. Det har aldrig varit tydligare, en dag ska jag också bli en glittrande grekisk borgmästarfru.

Åren går och plötsligt är jag för stor för att fira nyår innanför pälsen på mina föräldrars väninnor. På kompisars till kompisars lantställen lär jag mig att paljettblåsor, hummer och sprakande tomtebloss mer ofta än sällan slutar i någons tårar. Att himlar som blixtrar i regnbågens färger skrämmer skogens djur och att livet kan vara knepigt även om man glittrar som en borgmästarfru. Men det spelar ingen roll. När det nya årets 365 dagar än en gång lider mot sitt slut, strax efter att julefriden lagt sig, vaknar den yrvakna borgmästarfrun på nytt.

Efter ett år i dvala köper hon lackdojor och mörkrött läppstift. Beställer hummer, läser champagnetester och kilar ner facklor i den nyfallna snön på landet. Hoppet om en ”1993-perfekt” nyårsafton lever lika mycket på årets sista dag som det somnar om på det nya årets första.

2016 gör sig redo att omfamna 2017. Jag sitter i mitt kök i förorten där allt började, googlar fuskpälsar i leopard och hinner precis hindra min Jack Russel från att smita ut när jag tar emot budet med de hemklickade glitternagellacken i dörren.

Nyårsafton ska vi fira med våra vänner och deras barn några gator bort, och den som vill får såklart krypa innanför min päls när vi räknar baklänges i den kyliga natten. Har nog aldrig varit så nära min grekiska borgmästarfru som nu … Bring it on glitter. Den 1 januari är hon som bortblåst igen.